Vidskepelse

Egentligen är det ett under att vi kom levande tillbaka.
Jag brukar ju skriva om hur vidskeplig jag är och detta att det är nödvändigt att jag oroar mig ordentligt innan vi ger oss av på resa för att besvärja alla onda makter som annars kan drabba oss.
Den här gången hade jag faktiskt inte oroa mig särskilt mycket för någonting, inte heller tappade jag fattningen trots alla onda tecken som bokstavligen trängdes i början av resan.

Det började på båten, den nyrenoverade färjan, där de hypermoderna hissarna envisades med att upprepa: ”Going down!” så snart vi klev in i dem.
Sedan fortsatte det i Bretten där vi bodde en natt på nedvägen. Bara någon minut efter att servitrisen satt ned en ljuslykta på vårt bord på uteserveringen blåstes lågan ut och lyktan slocknade. Förmodligen var det på grund av detta som jag först uppfattade det som att en bödel gick över torget. Men det var bara en man utklädd till nattvakt som skulle leda en guidad tur genom staden.
Väl framme i Autun satt det en svart, hotande fågel och liksom väntade på taket mitt emot vårt hotellfönster. Hotellet låg dessutom på rue d'Arcebuse – Arkebuseringsgatan!
Som om detta inte var nog gick det naturligtvis en svart katt över vägen under kvällspromenaden.

Men inget av detta skrämde mig alltså. För det är ju som Groucho Marx en gång sa så klokt:
Om en svart katt korsar din väg beror det förmodligen på att den är på väg någonstans.

Kommentarer

Loll sa…
Härligt att ta del av din vidskepelse... Om man börjar se den omkring sig har den en tendens att inte ha något slut. Man får tacka sådana som brodern Marx som har en betydligt torrare syn på tillvaron:-)
Skatan sa…
Ha ha ... jo så är det förstås. Katten har ett mål på andra sidan vägen. Och den där svarta fågeln kuuunde ju vara en skata på villovägar ... och som inte alls var meningen skulle vara skrämmande :-)

Kram!

Populära inlägg