Detta är endast ett ögonblick
detta är endast ett ögonblick
men vet att ett annat
skall genomborra
dig med en plötslig smärtfylld glädje
TS Eliott
Veckans "dikt" - eller fras - hittade jag hos Bokmania som skriver om Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal? (Som jag verkligen måste läsa snart!) Jag har alltså inte läst den i sitt originalsammanhang men kände inte att det var något som borde hindra mig att använda den här. Det passar ju in i resonemanget kring detta att leva i Nuet, om mindfullness; att uppleva ögonblicket fullt ut med alla sina sinnen och det ena med det andra.
För det finns ju Nu:n som det kanske inte är så tillrådigt att uppleva så där fullt ut, Nu:n som, om du bara upplevde dem med hela din kropp och ditt sinne utan en tanke på ett Sen, skulle få dig att gå under. Nu:n när det är absolut livsviktigt att minnas att ett annat skall genomborra dig med en plötslig smärtfylld glädje, att ett Sen ska komma och bli ett annat Nu en annan sorts Nu.
Det gäller bara att kunna skilja det ena Nu:et från det andra. Att urskilja vilket man ska dröja vid och vilka man ska lämna, och vilka positiva möjligheter man kan suga ut ur det aktuella Nu:et.
I går befann jag mig i ett mycket långt och utdraget Nu, sittande, tokförkyld i en bil, tur och retur Norrköping - Örebro. Det hällregnade hela tiden. Jag tänkte på Arvo Pärt, vars musik jag ofta tycker liknar regn. Det var ett helt annat regn utanför bilen. Ett helt annat.
Därmed inte sagt att Nu:et i bilen inte var ett sådant Nu som man går under i om man upplever det fullt ut med alla sina sinnen, det är inte den typen av Nu:n jag tänker på då, inte alls.
Bilnuet var mer ett Nu i vilket man bör försöka finna Arvo Pärt.
men vet att ett annat
skall genomborra
dig med en plötslig smärtfylld glädje
TS Eliott
Veckans "dikt" - eller fras - hittade jag hos Bokmania som skriver om Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal? (Som jag verkligen måste läsa snart!) Jag har alltså inte läst den i sitt originalsammanhang men kände inte att det var något som borde hindra mig att använda den här. Det passar ju in i resonemanget kring detta att leva i Nuet, om mindfullness; att uppleva ögonblicket fullt ut med alla sina sinnen och det ena med det andra.
För det finns ju Nu:n som det kanske inte är så tillrådigt att uppleva så där fullt ut, Nu:n som, om du bara upplevde dem med hela din kropp och ditt sinne utan en tanke på ett Sen, skulle få dig att gå under. Nu:n när det är absolut livsviktigt att minnas att ett annat skall genomborra dig med en plötslig smärtfylld glädje, att ett Sen ska komma och bli ett annat Nu en annan sorts Nu.
Det gäller bara att kunna skilja det ena Nu:et från det andra. Att urskilja vilket man ska dröja vid och vilka man ska lämna, och vilka positiva möjligheter man kan suga ut ur det aktuella Nu:et.
I går befann jag mig i ett mycket långt och utdraget Nu, sittande, tokförkyld i en bil, tur och retur Norrköping - Örebro. Det hällregnade hela tiden. Jag tänkte på Arvo Pärt, vars musik jag ofta tycker liknar regn. Det var ett helt annat regn utanför bilen. Ett helt annat.
Därmed inte sagt att Nu:et i bilen inte var ett sådant Nu som man går under i om man upplever det fullt ut med alla sina sinnen, det är inte den typen av Nu:n jag tänker på då, inte alls.
Bilnuet var mer ett Nu i vilket man bör försöka finna Arvo Pärt.
Kommentarer