Pilgrimssång inför 2018

Sådär, ja.
Då ger vi oss av på själens pilgrimsgång 2018.
Lite trött och sliten känner jag mig allt efter en lite trögtrampad höst. I behov av en sång på vägen, ett soundtrack att hämta styrka ur.
Pärt får det bli förstås. Där finns inget trams och onödigheter. Bara det viktiga och rena.
Lev så nära ådern det går.
Detta ständiga, inte nyårslöfte kanske, men den ständiga ambitionen den första dagen på året:
Rakt och rent och inget ludd.



Lite sliten som sagt. Men nere på torget i Linköping stod Jesusbussen vid tolvslaget i natt och man skickade upp de där rislamporna som för mig, av någon anledning, symboliserar något hoppfullt. De vinglade och for och det såg ut som om det kunde gå lite hur som helst med hoppet inför 2018 men iväg kom de i alla fall till slut och for förbi domkyrkotornet i full fart.
Upp, upp och iväg.
Hoppet för 2018 har tagit avstamp och är på väg. Någonstans.






Kommentarer

skogsnuvan sa…
Här har vi hundar och hundar gillar inte smällare och raketer. I år hade vi inte ens rislyktor utan nyåret smög sig sakta och tyst på medan snöflingor föll (som vanligt den här vintern) Hoppas att det nya året blir bättre än det förra.

Populära inlägg